jag är så jävla trött på er som säger att det var rätt beslut osv, osv.
ni vet inte ett jävla skit okej? det var FEL beslut, jag om någon borde
väl veta det? så lägg ner med sitsnacket för ni vet ingenting om hur det
känns. ni vet inte hur fan det känns att varje jävla dag tänka på hur jävla mycket man ångrar sig. VARJE DAG känner jag ångest över att jag inte lyssnade på mitt eget hjärta. jag har aldrig varit så ärlig som när jag säger att jag hade gjort vadsomhelst för att skruva tillbaka tiden.
ni vet inte hur stor saknaden är som jag har över något så litet,
som egentligen var något så stort.
det går inte att beskriva med ord, asså fyfan säger jag bara! 
och har jag bearbetat sorgen? nej vadfan tror ni? och fick jag ens hjälp med det? nej. ni kommer här och snackar om hur synd det är om er för ni har bråkat med er pojkvän och blablabla. jag säger inte att det är så jävla synd om mig osv, men sluta klaga över småsaker! vet ni vad jag har gått igenom? den hemskaste synen jag någonsin kommer få skåda i hela mitt liv, det är jag säker på. jag kommer få leva med detta hela mitt liv ut, med den jävla synen i hjärnan, pågrund av ETT snedsteg med den idioten.
så kom ALDRIG och säg att du förstår, cuz you don't.
kom igen och klaga, när ni har fått uppleva vad jag har upplevt.

som sagt, vadsomhelst..


när det kommer en tår, fråga aldrig hur jag mår.
jag har levt ett liv du inte förstår.