har inte så mycket att skriva. eller jo, jag har övermycket att skriva,
men jag vill fanemig inte. har hänt rätt mycket den senaste veckan
jag inte bloggat på, som vanligt, men det orkar jag inte heller berätta
något om. för tar jag upp allt det bra som hänt så påminner det mig
för mycket om alla bra saker jag hade, men ej kan få tillbaka.
vadfan babblar jag om? skitsamma, livet går vidare.
jävla avskum det finns.

förlåt, jag är som en bergochdalbana nu. jag lovar, ena sekunden kan jag
vara deprimerad till botten, jag lovar jag är DÖD inombords.
sen nästa? kan jag vara glad. men inte superglad, det är för mycket
begärt i såna här tider. fan jag behöver något nytt i mitt liv.
nya äventyr. nytt jobb kanske? nya (fler) vänner? ny kille? 
jag behöver något att se fram emot mer liksom.

fuck vad jag längtar tills sommarlovet och sen när jag börjar gymnasiet.
ska söka in till milnergymnasiet, omvårdnad, i kristianstad.
så jävla skönt att komma ifrån alla dessa fake ass bitches och bönder
som det finns här. många frågar: varför ska du inte gå i ystad, många andra ska ju det?
ah, just det. precis därför jag inte vill. pallar bara inte med tomelilla, sjöbo, ystad, s-hamn 
osv längre. kristianstad känns rätt bra. 
åh vadfan babblar jag om nu då egentligen? 

haha. funderar på att bara radera allt jag skrivit nyss, låter så bull allt. hm.. 
eller nej :)
LIFE GOES ON OCH DET VÄGRAR JAG SLUTA TRO PÅ!
eller?

pusslove jt