Jag är så jävla trött. Trött på människor runt omkring mig, i min omgivning. Trött på att ge men aldrig få tillbaka av vissa egoister. Jag hinner knappt att vara känslig här i bloggen längre, det blir oftast bara vardagliga inlägg nuförtiden eftersom.. Ja jag vet inte riktigt. Jag har blivit försiktigare än vad jag var innan, jag skriver inte så öppet som jag kunde göra förr. Jag tror det beror på att jag har blivit lite skraj. Skraj för att folk ska klaga på mig om jag skriver ut mina åsikter för vulgärt. Men nu skiter jag i det, orkar inte bry mig längre. Om jag känner för att vara vulgär när jag är besviken på någon eller något, then let me. För jag orkar verkligen inte hålla inne mina åsikter bara för att ta hänsyn till andras åsikter och för att undvika konflikter. FUCK det! Det är dags för vissa människor att lära sig ta hänsyn till mitt tycke nu också och att lära sig att möta mig och även andra människor i deras omgivning halvvägs. Jag är så in i helvetes trött så att jag kan spy, på att bara ge och ge hela tiden till vissa personer, utan att få ett skit tillbaka. Det behöver egentligen inte vara så stora saker det handlar om, men jag är väldigt känslig och de flesta som känner mig vet det. Jag tycker det är synd att min blogg har blivit så opersonlig nu på senaste tiden. Den handlar ju faktiskt om MIG och hur JAG känner det och om MINA åsikter. Men nu är det slut på att vara opersonlig, jag ska skriva personligt för er igen. Jag är inte rädd för att vara mig själv och är det någon som står för sina åsikter så är det bannemig jag. Jag har bara varit en mes ibland, som skiter i att uttrycka sig bara för att undvika konflikter osv. Det roliga är att de människor man "mesar" sig inför ibland, inte gör det för min skull. Vad jag menar är att de, som sagt, aldrig ger tillbaka. Drama. They say they hate it but they create it liksom.

Tänker på händelser där jag har blivit sviken av de flesta av mina vänner under mina tonår. Har det inte handlat om att de har lämnat mig ensam vid mina svåraste perioder i livet eller umgåtts med folk som har misshandlat mig, så har det varit att de sett på när folk har förstört min mammas lägenhet eller strulat runder med mina ex. En det ena till en det andra liksom. Jag kan komma på hur mycket som helst. Jag säger inte att jag varken är eller har varit Guds bästa barn eller att jag aldrig gör fel, men nämn en enda jävla gång då jag svikit någon av mina riktiga vänner, eller inte stått vid deras sida! Just det. Och jo, jag har visst förlåtit. Jag har förlåtit men jag kommer aldrig glömma. Hur mycket jag än vill så kommer det alltid gno en viss besvikelse i min mage när jag tänker på folk som gjort mig illa. Och jag menar inte att kränka någon med detta inlägget, absolut inte. För vissa människor som har svikit mig har även ställt upp för mig. Jag vill bara få ut hur jag känner ibland, kanske få någon att inse or something. Där finns många som inte ska ta åt sig av vad jag skriver just nu. Det sista jag vill är att bråka, men om ni tar åt er så har ni förmodligen förtjänat det också. Acceptera mina känslor då. Känner mig bara så besviken. Idag är en sån dag liksom. Men å andra sidan är det slut med att jag crusar folk nu, slut med att jag hör av mig när de inte gör det tillbaka tillexempel. Det är upp till var och en hur de vill ses på som människa. Vill du vara en bitch, then be a bitch liksom. Because I've got 99 problems, and a BITCH AIN'T ONE!